Västra Initiativets syn på Sollefteå kommuns organisationsförändring.

Historiskt har det inom statsvetenskapen funnits ett flertal klassiska frågor och problemställningar – inte minst under det senaste århundradet – då demokratin som styrelseform slog igenom.

 Några av dessa klassiska frågeställningar kan sägas dyka upp även i diskussionerna kring omorganisationen i Sollefteå kommun. Några av dessa ska här kort beröras och ventileras.

 Representation och demokrati”.

Ståndsriksdagen övergick under mitten av 1800-talet till en representativ tvåkammarriksdag, med högst tvivelaktig representation – ena kammaren var mer eller mindre reserverad för de med vissa funktioner eller av viss börd, medan andra kammaren bland annat hade nedre inkomst- och förmögenhets-krav. Från 1920-talets första år kan Sverige sägas ha fått en ”äkta” representativ demokrati, då det först är då som mer eller mindre samtliga medborgare, oavsett kön, (21 år eller äldre) dels tillåts rösta och dels kan bli valbara.

 Under 50-talet påbörjas arbetet med att strukturera om myndighetsorganisationer och ansvarsfördelning, göra nya kommunindelningar och att skapa en ny författning. Parallellt med detta arbete dök nygamla problem och frågeställningar upp – samtidigt som förändringar kontinuerligt genomfördes. Röster som krävde decentralisering och mer makt åt kommunerna i förhållande till statens olika maktutövningsorgan (t.ex. myndigheter) började höras. Ett flertal reviderade kommunallagar har under de sista 40 åren varit ett uttryck för bland annat detta.

 I de grundlagsförändringar som görs, vilket resulterar i en i stort ny författning 1973, omnämns inte partier, partiorganisationer eller partiapparater. Tanken är att författningen ska vara så pass tidlös och fungera så pass länge i tid, att författningen ska kunna fungera oberoende av huruvida partier finns eller inte.

 ”Representationsproblematiken” överlåts därmed (vi är nu i det tidiga 70-talet och framåt) till partier och deras interna nomineringsprocesser. I riksdagsval är geografisk representation inte någon större fråga – valkretsarna/länen anses tillgodose just detta ur ett nationellt perspektiv. Men ganska snart uppstår frågor kring representation i de nya och till ytan stora kommuner som skapas under sent 60-tal och tidigt 70-tal. Frågorna rör t.ex. om alla kommundelar får ”sin” service eller inte och tätortens utbyggnad i förhållande till omgivningen. Det är kampen med Landstingen om placering av sjukhus och kommunernas interna diskussioner om hög/gymnasieskolor som är några av de största stötestenarna på tidigt 70-tal. (Vissa av dessa frågor kan ju anses aktuella även idag…)

 Konstruktörerna bakom de författningssamlingar som började tas fram under 50-talet och som började användas under 70-tal – ja, som fortfarande används i redigerad form – missade vissa kommande förändringar, då de inte hade några magiska kulor att titta i.

 En sådan är politikerns förändring: Även om vi idag lever i ett samhälle som ofta påtalar ”vita medelålders mäns” inflytande, så bör man komma ihåg att det fanns få politiker (och tjänstemän) fram till 70-talet som inte var just det. Att partier skulle nominera mer utifrån könsblandning, etnisk bakgrund och annat – istället för geografisk hemvist – hade man inte kunnat föreställa sig.

 En annan förändring var den otroligt stora utflyttningen från landsbygden från 70-talet och framåt – som t.o.m. anses skapa bekymmer gällande geografisk representation inför riksdagsval (alltså inte bara densamma gällande kommunval), då t.ex. Västernorrland tappar riksdagsplatser medan Stockholm får fler. Men innan några slutsatser ska dras av ovanstående resonemang, måste ytterligare ett klassisk dilemma kring representation beröras.

 Politiker och tjänstemän.”

Detta resonemang går bokstavligen ända tillbaka till de gamla grekerna. En av Aristoteles viktigaste frågeställningar kan sägas vara den som berörde tankens vilja och genomförandets vilja i en beslutsprocess. (Nja – det där var ett modernt ordval – men kolla upp ”Staten” om ni vill!)

 Kan en demokrati verkligen vara demokratisk om tjänstemännen, som dels ska förbereda frågor och beslut och dessutom i nästa skede implementera dessa, är fler och mer insatta än de folkvalda?

 Frågan på denna fråga, anser undertecknad, är inte enkel – men vi har i vårt land gjort det relativt enkelt för oss: Vi har en kommunallagstiftning och författningssamlingar som reglerar politikers maktutövning och ansvar – precis som vi har detsamma, inte minst förvaltningslagstiftningen, som reglerar tjänstemännens dito.

 Slutsatser.

VISKB anser att politikerna är helt centrala i det representativa demokratiska systemet, och vi anser därmed också att partiapparaternas nomineringar – vilka inga andra än partierna ska och bör få sköta – är minst lika viktiga som antalet politiker. Engagerade politiker, som läser handlingar och sätter sig in i frågor och som styrs av fria tankar, är av största vikt. Vi ansåg inför förra valet att det fanns de som INTE kunde sägas vara insatta, engagerade och fritt tänkande och därför ville vi då ha en minskning av BÅDE den politiska kostymen och den bestående av tjänstemän.

 VISKB vill sprida det demokratiska inflytandet i kommunen genom att skapa fler medborgarkontor/lokala råd med större mandat/budgetar och med tydliga roller såsom remissinstanser.

 VISKB anser att demokratin i en kommun inte till största delen är avhängigt antalet ledamöter – snarare deras engagemang, intresse och vilja att jobba såsom politiker.

 VISKB anser att en förändrad kommunal organisation, med färre politiker, är önskvärd då en ”anpassning av kostymen” i detta sammanhang innebär att det blir färre politiker som en följd av befolkningsminskningen – själva representationen försvagas alltså inte över tid. Om man dessutom betänker att Sollefteå kommuns politiska organisationer är en av de dyraste per person i Norrrland och att kommunen behöver pengar till sina verksamheter – ja då tycker VISKB att förändringen är än bättre!+

 VISKB tycker, och har jobbat för en organisationsförändring lik den som nu är klubbad, men anser att mer jobb – inte minst kring lokala råd – finns att göra för att ge medborgarna mer inflytande.

Mattias Ahlenhed, Junsele.

Publicerad i Inlägg
 
Du måste vara inloggad för att rösta!